Hyttor och bruk anlades i Värmland från mitten av 1500-talet. Gustav Vasa (kung 1523-1560) ville ha egen försörjning av försvarsmaterial för att hävda nationellt oberoende. Han uppförde egna hammarbruk, kronobruk, för att förädla järnet i Sverige. Tidigare hade tackjärn sålts till Tyskland och återköpts i förädlad form. Hertig Karl av Värmland, senare Karl IX (kung 1604-1611) uppmuntrade bergshanteringen ändå mer. I Storfors köpte han 1588 frälsegården Fors och anlade ett hammarbruk vid Storforsen. Sverige dominerade världshandeln och världsmarknadspriser sattes i Kristinehamn. Landet behövde uppodlas så finska nybyggare uppmuntrades i början av 1600-talet att flytta till Värmland. De bedrev svedjebruk som efter hand blev omfattande. Järnhanteringen behövde mycket skog och virkesbrist hotade bergsbruket och svedjebruket förbjöds i slutet av 1700-talet. Tiden var orolig och under nordiska sjuårskriget 1563-1570 brändes gårdar i västra Värmland. Hertig Karl började stadsbildandet i Värmland.
Stormaktstiden (1611-1718)
Började med Gustav II Adolf (kung 1611-1632) och slutar med Karl XII (kung 1697-1718). Statens maktställning skulle stärkas för att ge rikedom och arbete (merkantilismen). Råvaror borde bearbetas inom landet. Förvaltningen stödde detta genom reglering av det ekonomiska livet. Kronans egendom skulle utnyttjas bättre, bergsbruken förnyas, nya bruk behövdes liksom hamnar, mjöl- och sågkvarnar. Hantverkarna och manufakturer skulle in till städerna som förbättrades med offentliga byggnader – våghus, kvarnar, bodar, källare. Ur beredskapssynpunkt, upprustning, behövdes bla gevär och segelduk. Louis De Geer (1587-1652) köpman, finansman och vapenhandlare ägde bruk i Värmland och tillverkade vapen och stångjärn. Han inkallade vallonsmeder för att stötta svensk järnhantering. Efter 1630-talet är det skogsbrist i Bergslagen. 1643 rasade gränsfejder med Norge (Danmark) i västra Värmland med eldshärjningar och plundringar. Kriget slutade med freden i Brömsebro (1645). Under 1600-talet åtog sig på många håll borgerskapet att bilda en stadsvakt till förebyggande av mordbrand och eldsvådor. Det var en av få gemensamma ansträngningar i städerna. På den tiden uppstod gärna frågan om staden behövdes när den brunnit. Invånarna kunde portioneras ut på andra städer. Bergsslagsstäderna var särskilt påpassade. Länsstyrelser tillkom genom 1634 års regeringsform. All statlig förvaltning i länen lydde under "Konungens befallningshavande", dvs landshövdingen.
Händelser Organisation
|
1555 |
Olaus Magnus skrev ”Historia om de nordiska folken”. Där beskrivs tidens brandrisker och hur brandsläckning skedde. |
|
Skorstenar började byggas i slutet av medeltiden och under Vasatiden. Kraven att bygga skorstenar kom i början av 1600-talet. Innan hade man bara ett hål i taket. |
|
1563 |
Under Nordiska sjuårskriget brändes över tusen gårdar i västra Värmland. Fred slöts i Stettin 1570 – Älvsborgs första lösen skulle betalas. Brända gårdar fick skattelättnader. |
1560 ca |
Kungar försökte öka stenhusbyggandet och stimulerade tegeltillverkning genom att utfärda privilegier i Stockholm. Eldfarlig verksamhet förbjöds innanför stadsmuren och träkåkar på Stadsholmen skulle rivas. |
|
|
|
1570 |
Bestämmelser om inrättande av tegelbruk i Stockholm formulerades av Johan III samtidigt som man befallde att trähus skulle avskaffas. |
|
|
|
1578 |
En kronotjänare i Stockholm får order att riva och avföra de hus han haft på Gråmunkeholmen. Det var en följd av att Kungl. Majt. inte ville ha trähus, bara stenhus eller korsvirkeshus accepterades |
|
|
|
1582 |
I Stockholm fanns 658 hus varav 429 var av sten, 83 i korsvirke och 146 av trä. |
|
|
|
1500-tal slut |
Började det finnas sotare i Stockholm och andra städer. |
|
1565 nov |
Kungen mottog rapporter över fiendens härjningar i Elfdals, Fryksdals, Jösse, Nordmarks och Gillbergs härader. 665 hemman och torp samt prästgårdarna var brända. Prästgårdarna i Gillberga, Holmedal, Blomskog, Arvika, Köla och Fryksdalen brändes. En fjärdedel av bebyggelsen i västra Värmland brändes |
1581 |
I ett kungligt brev försöker man avskaffa halmtak i Helsingborg. Det lyckades inte. Efter 1658 när staden blivit svensk fortsatte kampen för att få tegel på taken. |
|
1568 |
Elva gårdar (bla Byn, Edane, Finnebäck, Lerhol, Näs, Strand, Takene, Vikene) brändes av en fientlig strövkår som härjade i socknen på väg till Fryksdalen |
1584, mar 5 |
Karlstad får stadsprivilegier och, hade då 150 invånare. Tingvalla nämndes som socken redan 1290 |
|
1571 |
Hemmanet Kållerud i Kila socken bränt av våda. (Säffle) |
|
|
|
1578 |
Hemmanet Rud i Säffle bränt av våda. |
1586 |
Karlskoga församling grundas |
|
1610 |
Hemman som brunnit av vådeld i Kila socken; Skattehemman 1/2 Bunäs Kronohemman 1/2 Bunäs Skattetorpet Bänterud |
1611 |
Filipstad blir stad, Grundades av Karl IX |
|
1616 sept 14 |
Brand i Karlstad och staden totalförstörs. Kungsgården, rådhuset, prästens gård och kyrkan brann. Staden fick 2-3 års frist från alla utlagor utom Älvsborgs lösen. I staden fanns ca 200 invånare. |
1618 |
I Stadslagens byggningabalk förekommer förbud för tavernare (värdshusvärdar) att bränna ljus, sedan ”vård var ringd”. Dvs den klockringning morgon och kväll som var signal att man inte fick lov att gör upp eld. |
|
1630 |
Prästgården i Stavnäs, Gillberga, brann ner. |
1619 |
”Stadga om städernas administration” där städerna fick tillstånd att skapa egna lokala reglementen däribland brandordningar. Där fanns också föreskrifter om eldstäder, skorstenar och sotning och kontroll. Stadgan fick dåligt genomslag delvis pga stadsborgarnas allmänna motvillighet mot långgående nyheter |
|
1630-talet |
I slutet av 1630-talet eldhärjades den sista träkyrkan i Sunne. |
|
|
|
1634, okt 26 |
Vådeld i Backetorp, brandstod beviljas enligt domboken för Fryksdals Härad. Ett 70-tal bränder nämns i häradets olika socknar |
1625 |
Efter en omfattande brand i Stockholm genomfördes en radikal stadsreglering |
|
1642 |
Ett par personer i Frykerud hade stulit mat och bränt ner en visthusbod för en fattig änka. Brotten skulle leda till dödsstraff men varken änkan eller andra ville detta utan vädjade ödmjukt till hovrätten om nåd för förövarna. |
1632 |
Första kända brandförordningen i Karlstad (sådan fanns troligen innan). Varje gård ska ha järnyxa, stegar och hakar. En vattentunna i varje port. |
|
1643 |
Rasande gränsfejder (Hannibalsfejden) mot Norge som slutar med freden i Brömsebro år 1645. Eldshärjningar och plundringar i västra Värmland. |
1634 |
Ny regeringsform då bland annat länsstyrelser bildas. Värmland och Närke blir ett län. |
|
1643 |
I Mögsjöhyttan brann Hans Hermanssons och Håkan Svensson hytta ner. |
1639 |
Grundas stångjärnshammare i Björkborn |
|
1643 jul 10 |
Den första kyrkan i Nyeds socken brann ner. Ny kyrka började byggas omedelbart. Branden orsakades av åska |
1639 |
Göteborg får landets första brandordning som grundas på 1619 års stadga. Krav på sotning införs. |
|
1644 |
Jöns Larsson i Östmark har lidit svår skada genom brand. Han tillåts söka brandstod i hela häradet. |
1639 |
För att prioritera skogsbrukets behov av trävirke förbjöds svedjebränning i Bergslagen |
|
1645 juni |
Vid midsommar brann hyttan vid Örlingshyttan ned helt och hållet |
1642 |
Kristinehamn blir stad |
|
1646 |
Oförmodad och häftig eld uppkom genom ugnen och skadade väggen och taket i Lund i Frykerud. Praktiskt taget all egendom gick förlorad. Bonden anhöll om lindring i sina skatteutlagor. |
1642 |
Drottning Kristina befallde att man i Stockholm bara fick bygga stenhus på de tomter som brann samma år. |
|
1646 |
Hammaren i Borserud i Nyeds socken drabbades av vådeld. Krav på ersättning tillbakavisades ty branden hade enligt vittnen uppkommit genom gnistor från den egna skorstenen som i det torra vädret hade fallit på taken. |
1646 |
Grundas stängjärnshammare i Bofors |
|
1648 |
Vid pingst brann Långbans norra hammare med två härdar. |
|
|
|
1648 |
Vådeld uppkom i Humbletorp, Kil, klädesbod, stall, hölada och fähus med kläder boskap mm förlorades. |
|
|
|
1650 ca |
Alstrums järnbruk (ägt av Henric Kolthoff) brann, uppsattes igen 1663 |
|
|
|
1650, febr 7 |
Tvenne lador med säd, hö och halm förstört. Tvärvägg, tak och några små får och gethus nedrevs och sönderkastas. I Hälgebij i Sundhs socken |
1649 |
I Karlstad ska "en kexa" (brandhake) finnas som brandredskap. |
|
1651 |
Flyggeska gården (Kungsgården eller Bro gård) vid hamnen i Kristinehamn brann. |
1649 |
I Karlstad tillkom ett fjärde kvarter. Tillsynsman tillsättes för att bla undersöka eldstäder. |
|
1651 |
Brand i Wadiestorp, Fryksände socken. Gnistor föll på taket och avbrände alla hus samt spannmål, kläder och husgeråd. |
|
|
|
1651 |
På gården Dyrön i Visnum Kil förstördes loge och lada av brand. |
|
|
|
1651, febr 7 |
Prästgården Åmberg (Brobyprästens gård i Gösta Berlings saga) brann ner |
|
|
|
1651 |
Helgeby gård (Hedeby i Gösta Berlings saga) brann. |
|
|
|
1652, sept 8 |
Nordvästra Karlstad brann. 20-talet tomter mellan torget och älven berördes. Därefter underlättas tomt och gatureglering. (Stadslagen säger att alla allmänna gator ska vara 8 alnar breda) |
|
|
|
1652 |
Räflinge i Kil lades i aska av en häftig vådeld. Gabriel Oxenstierna förlorade sin frälsegård. |
|
|
|
1654 |
Ett bruk i Frykerud, ägt av Hendrich Kolthoff, brann. En häftig och hastig vådeld spräckte bröstet på masugnen. En hyttdräng dog och hela anläggningen förstördes. |
|
|
|
1654, juni 8 |
Elden kom lös på Hörebrohammar,(Hökebro) Frykerud. Gnistor hade hamnat på taket, legat och pyrt och antänt hammaren som brann ner till grunden. Det hela inträffade nattetid då alla sov. Hammarsmedjan och hela brukets redskapsbestånd förstördes. |
1656 |
Kristinehamns första förordning om brandmateriel "Var och en skall alltid låta en tunna, full med vatten, stå för sin port, såsom ock låter vid makt vara goda stegar och brandhakar". |
|
1657, jan |
Vådeld drabbade Sandviken i Frykerud. En pojke tröskade på logen när eld antände ett halmstrå och spreds snabbt. Logen och ladan med all säd brann upp. |
|
|
|
1658 juni 6 |
Övre hammaren vid Bjurbäcks hytta brann. |
|
|
|
1661 |
Hättsjöhyttan återuppbyggdes 1661 efter nedblåsning 1640. Redan under andra blåsningen drabbades hyttan av vådeld och blev sedan aldrig återuppförd. Dess läge var otillfredsställande. |
1661 |
Stockholm fick sin första brandordning |
|
1662 |
Kyrkan i Sillerud eldhärjades |
1663, apr |
Vattenhinkar anbefalles i Karlstad |
|
1662 |
Ena hammaren vid Älvsbacka brann |
|
|
|
1664 |
Två bergsmän vid Finnshyttan miste all lösegendom genom vådeld |
1663, maj |
Ordningsstadga för Kristinehamn. Alla ska ha en vattentunna och stege on 12 alnar lång vid 3 riksdalers böter. Den som slår omkull vattentunnan böte 6 rd. Den som inte lagligt bygger som skorsten ska böta 12 rd. Om skada sker böte man efter lag. |
|
1665, febr |
Natten efter kyndelsmäss avbrändes ett fähus med all boskap . Ur dombok från Fryksdalen. |
1665 okt |
Kungl Majts om ”Eder och sabbatsbrott”. Förbjudes att släcka eldsvåda genom Trolldom och förbindelse med Satan. |
|
1666 febr 21 |
Alla hus, säd och utsäde med boskap brann för finnen Hindrich Pålsson. Han fick del av brandstoden |
1667 |
Man vill i Karlstad rådstuga av sten uppmura för eldsvådas skydd. |
|
1666 apr 22 |
Nedbrann hela mangården vid Bjurbäcken med nattstugor och ladugård för brukspatron Michael Hansson. |
1666 |
Efter branden i Varberg 1666 fick staden en regelbunden stadsplan |
|
1666 apr |
Stora manbyggningen på Säby säteri brann ner. |
|
|
|
1669 |
Tre gårdar brann i Karlstad |
1670, dec 24 |
Magistraten i Kristinehamn förbjuder seden att ha halm på golven till jul |
|
1670 |
Tretton hus ”inaskades” för Oluff Nilsson i Åsteby i Fryksände socken. |
1672 |
Bröderna van der Heyden i Amsterdam konstruerar en brandpump och slangar av läder och segeltyg. Konstruktionen sprids snabbt till andra länder. |
|
1676-1677 |
Under krig med Norge brändes och plundrades många byar i Fryksdalen. |
1673 |
Stadgas i Kristinehamn att man inte får ha sin skorsten invid grannens vägg eller hus med mindre han bygger den 3 alnar över grannens tak. |
|
1678 |
Östra Hults kvarn i Ölme brann ner. Kvarndammen förstördes också genom ”en stor flod”. |
|
|
|
1680 |
Yngshyttans nedre hammare brann upp och återuppbyggdes inte. |
|
|
|
1681 |
Om sommaren uppbrändes den övre hammaren vid Yngshyttan. |
1681 , juli 18 |
Kungl Majt Husesynsordning, bestämmelser om att eldfarliga hus (bastu, brygghus, torkhus) ska byggas utanför gården. |
|
1683 |
Jon Bryngelsson i Viken har åter råkat ut för eldsvåda och tillåts söka brandstod i socknen. Fryksdalen |
|
|
|
1685, aug 30 |
Svedjebränning som i den starka vinden flög åt byn Buberg som nedbrann |
1682 |
Ena hammaren låg så nära intill att eldfara ansågs hota den utvändigt träklädda masugnen i Stjern |
|
1685 |
En länsman i Ämtervik anmälde sin hustru för att genom vidskepelse hade fått en dyngstack att brinna så att grannarna i byn måste komma dit och släcka |
1685 |
I Karlstad ska en lämplig vattenspruta köpas. Borgerskapet skulle kontribuera (bidraga). Den hämtades i Stockholm. Ett större vattenkar inköptes och placerades vid rådhuset. |
|
1686 |
Om sommaren nedbrann Långbans hyttas masugn. |
1686 |
Kyrkolagen förbjöd byggande av hus intill kyrka så att den inte ska utsättas för eldsvåda. Där byggnader redan uppförts skall de rivas och flyttas för kyrkans säkerhet. |
|
1687 |
Övre hammaren i Norums bruk, Nyed, hade brunnit |
1687, aug 19 |
Kunglig cirkulärskrivelse med befallning till landshövdingarna att se till att allmogen sammanträdde och överlade om hur brandstoden bäst och bekvämligast kunde utgöras. En förening borde upprättas av häradsborna. Vid brand skall häradshövdingen utse synemän som besiktigar skadan Häradsrätten dömer hur stor brandstod som ska uttas av varje hemman. |
|
1687, apr 30 |
Hemmanet Långerud brann. Vallfolket var ovarsamt med eld. 15 byggnader varar tre stugor brann |
1687, sept 17 |
I Filipstad bildas ”Närkes och Värmlands brandstodsförening”. Värmland kom att framstå som mönsterlänet i Sverige i fråga om häradsbrandstod |
|
1687 |
Lars Simonsson i Ragvaldstjärn, Fryksdalen, har varit utsatt för eldsvåda och får tillstånd att söka brandstod i hela häradet. |
1691 |
Under arbete med 1734 års lag diskuterades behov av personer som sköter skorstenar. |
|
1692 |
Jon Johansson i Uddholm, Fryksdalen, har varit utsatt för eldsvåda. |
|
|
|
1692 |
Första gången en åskskada nämns i tingshandlingar (Fryksände) |
1694 |
Förslag till ny allmän lag – byggnadsordning blev klar med ej utfärdad. |
|
1693 |
Skogsbrand i Gåsborn i trakten mellan Igelhöjden och Småsjömarken. Upphovsmannen blev aldrig upptäckt |
1694 |
Sockenstämman i Molkom beslöt att ge höga överheten vid handen att bruket kan åstadkomma eldsvåda. |
|
1694, maj 9 |
Stadsbrand i Filipstad som berör 85 gårdar. Branden började under gudstjänsttid på ett ställe där man olovandes brände öl. Ingen fick brygga hemma och brygghus skulle ligga utanför staden. Stadsrättigheter förlorades ty man var rädd att skogen inte skulle räcka till bergsbruket om staden skulle uppbyggas. Ett manufakturverk, provinsens bästa, förstördes |
1694 |
Sprutan som inköptes till Karlstad 1685 anses "ofärdig". |
|
1694, okt 3 |
Nattvaktens eldrop och klämtningar i rådhusklockan i Kristinehamn väckte stadsborna. Flera gårdar brann. Kyrkan hotades och däri förvarade avsevärda mängder krut. |
1698 dec |
Brev från Kungl Hovrätten om straff för de som stjäl vid vådeld. |
|
1696 |
Vådeld i Mossängen. Flicka 6 mån som låg i vaggan kunde inte räddas när elden kom lös från spisen. Alla vuxna var ute på gården och arbetade |
1700-1735 |
I genomsnitt två eldsvådor per år i Fryksdals härad |
|
1698 |
Per Jonsson i Åsteby, Fryksdalen, har genom eldsvåda mist en skvaltkvarn |
|
|
|
1699 |
Utsläppt eld i Ransäter i egen skog, endast ljung avsvedd |
|
|
|
1699 |
Skogsbrand vid Älvsjön, Gåsborn, där Samuel i Lekaråsen av oaktsamhet släppt elden lös. Han fick plikta 20 daler silvermynt samt betala halva skadan. |
1702 |
Väktarrop nämns första gången i Karlstad |
|
1699, juli 6 |
Sunne kyrka antänds i samband med åska. Predikstol och altartavla räddades. Många lik som låg i kyrkan förbrändes och en sägen säger att en dyrbar ring som satt på general Jonas Gyllenspetz´ finger stals. Denna sägen har Selma Lagerlöf utnyttjat för boken Löwensköldska ringen |
1702 våren |
Uppläses förordningen om skogsbränder – så skedde vid de flesta vårtingen i Fryksdalen härad |
|
1700 |
Erik Eriksson i Tväråna, Fryksdalen, har vid eldsvåda förlorat sin kvarn. |
|
|
|
1702, juni 29 |
Nedbrann den på 1640-talet uppförda kyrkan i Nyed. Den antändes av åskan. Kyrkoherden ville att ny kyrka skulle byggas av sten. Men så blev det inte efter att signor Schröder hade talat med biskopen. |
1705 |
Storfors sågkvarn inrättas. |
|
1701 |
Torkhus med säd brann i Killingerud |
|
|
|
1702 |
Två finnar döms för skogsbrand i Mången. En av dem ägde varken pengar eller jord och måste löpa gatlopp. |
|
|
|
1702 |
Torkhus med inneliggande säd förstört av brand i Kymmen. |
|
|
|
1702 |
Åborna på Östanbjörke, Sätterstad, Skogsberg, Säter och Arnstorp misstänkes för skogseld. De nekade och saken skulle utredas. |
|
|
|
1702 |
Två gårdar i Norra Borgeby förstörda av brand. |
|
|
|
1703 |
Tre personer som var dömda för skogseld var så fattiga att de ej kunde betala böterna utan fick sona med kroppsstraff. |
|
|
|
1705. |
Två stugor brann i Vitteby. Vid tillfället var bara en liten flicka hemma i stugan. |
|
|
|
1705 |
En stuga med lösöre i Ingeborgjorden förstörd av eld. Ett barn om 1½ års ålder undkom utan skada. |
|
|
|
1705 |
Fattig man i Askerud förlorade genom eldsvåda både stuga och lada. |
|
|
|
1705, juli 14 |
Svår brand i Ulvsby drabbar gårdar och hus |
1706 |
Karl XII sände till Sverige en sachsisk skråmästare för att organisera sotningsväsendet. Många tyska skorstensfejare kom därefter till Sverige. |
|
1707 |
Stuga i Åsby förstörd av eld liksom en visthusbod i Kymstad. |
|
|
|
1707 |
En kvarn vid Gårdsjöälven hade brunnit. |
|
|
|
1708 |
En kvarn vid S Västerrottna hade brunnit |
|
|
|
1708 |
Två stugor hade brunnit i Oleby liksom en stuga med kåve i Fasterud och en visthusbod i Strandvik. |
|
|
|
1708 |
En länsman i Fryksdals härad hade förlorad en ny kölna och en ny badstuga byggd av ”gott och köpt timmer” |
|
|
|
1710 |
Ena hammaren vid Långban brann och fick ej återuppbyggas. |
|
|
|
1710 |
Brand i Rattsjöberg förstörde nytt fähus med 10 kor, 6 kvigor, 1 tjur och 2 kalvar. Vid en brand i Bada förlorades 15 hus. I Gunnerud brann två stugor. |
|
|
|
1710 mars |
Djur innebrändes för Thomas Mattson i Rattsjöberg. |
|
|
|
1713, jun 17 |
Nio hus brann för Clemet Finsson på Edet, Fryksände |
|
|
|
1714 mars |
Under det starka nordanvädret avbrände vådelden hela torpet Kringsberget på Dalbyskogen den 30:e, och den 31:e om morgonen hela ladugården för Håkan i Emtebjörke och hans granne Olof Larsson. |
|
|
|
1714 |
Ett större antal skogseldar hade uppstått efter svedjefall. Skogvaktaren åtalade personer på många berörda gårdar. |
|
|
|
1714 |
Bränder förstörde lador och fähus i Gräsmarken och en stuga i Röbjörkeby. |
|
|
|
1714 |
En stuga brann i N. Ström (Silbodal) . Skadan värderades till 12 riksdaler och han beviljades 20 skilling specie från varje hemman i socknen. Så ersattes brandskada före man fick försäkring. |
|
|
|
1714, aug 11 |
Kyrkan i Östra Fågelvik drabbades av åska och våldsam brand i de tjärade väggarna. Kyrkböckerna brann upp. |
|
|
|
1715,sept 20 |
Nämndeman Bondessons gård i Sörmarks by brann |
1716 |
Borgmästaren i Karlstad lät omedelbart vidtaga åtgärder för att förhindra nya eldsvådor. Alla skorstenar och eldstäder skulle kontrolleras ”i alla dess vinklar och vrår”. |
|
1715 |
Brand i Östmark förstörde mangård och uthus till värde av 298 d smt. Vid brand på Svensby säter förstördes stugor och uthus. En soldat förlorade stuga och uthus vid brand i Hägerud. |
|
|
|
1716 |
Fjärdingsmannen i Ånneby förlorade stuga med kök och kammare. I Skogsberg förstördes nio hus av brand. Två stora stugor, en kåve och ett källarhus förstört av brand |
|
|
|
1716 |
36 gårdar lades i aska i Karlstad. Därefter blev det mer brandsyn, undervisning och brandskyddsregler. |
1717, maj 18 |
Karlstads första sprutmönstring |
|
1717 |
Vid brand i N Västerrottna omkom ett barn och en ny stuga förstördes. |
|
|
Uppdaterad